jia

Var det enda som fick mig att orka. Var det enda som fick mig att komma framåt. Varje dag fick bli ett nytt projekt, en ny liten kamp. Precis som dagen innan hade varit, precis som dagen efter skulle bli. Jag såg inget slut på det. Jag ville se men kunde inte.
Jag har varit med om många svåra perioder, i mitt egna sinne outhärdliga, för alla är vi olika.
För ett och ett halvt år sen fick orden "en dag i taget" en verklig innebörd. Jag är på många sätt tacksam för allt jag har gått igenom, men detta hade jag nästan kunnat va utan.

När det blir definitivt, när marken försvinner under fötterna, när allt du kan klamra dig fast vid bara försvinner.
För ett och ett halvt år sedan var jag gravid med vårt andra barn, för ett och ett halvt år sedan flyttade du härifrån. Det är inte bara en person det handlar om. Det är så mycket som förändras. Den lilla familjen, den gick sönder. Förhoppningarna gick sönder. Jag trodde på vårt liv tillsammans, det blir en fruktansvärd omställning när något så stort bara försvinner på en sekund. Det behöver inte handla om ett förhållande. När man är säker på något och förändringen står där och stirrar en i ansiktet - då vill man bara blunda. Blunda jävligt hårt och jävligt länge. Som ett litet gråtande barn som ber sin mamma att göra allt bra igen. Och när du öppnar ögonen igen så är det tomt, men det är inte förändringen som är borta, det är delar av ditt liv.

Och sen kommer ångesten. När man motvilligt inser att allt man har kämpat för måste ges upp. Insikt, igen. Första veckan när jag var tvungen att träffa dig kräktes jag direkt när jag fick syn på dig. För mycket känslor, det vände sig i magen. Jag HATAR när det psykiska måendet är så starkt att det måste sprida sig till kroppen, som en sjukdom som sipprar ur huvudet och ner i kroppen. Det blir så väldigt påtagligt.

Det kryper i hela kroppen, det snurrar och det sliter. Jag kände mig aldrig riktigt sammansatt. Kände mig fel. En hel människa är med färger, med konturer, med starka kontraster och markeringar. Som ett skal, som en ram, som skyddar, som håller allt på plats. I min ångest var jag utan skal, ram, kontraster, konturer. Jag var suddig, en gråskala. Varje dag.
Jag kände rädsla, jag känder osäkerhet, jag kände mig blottad. Rädd, inte trygg. Och så mycket tårar. Vad gör man när liten tvååring kramas och säger "det blir bra mamma". Man gråter ännu mer, men ännu tystare. Kroppen värker.

En dag i taget. Varje dag. Till och med varje timme. Samma tankar, varje kväll, varje morgon. Snälla gud, snälla någon, låt natten gå fort utan drömmar så vi tar oss framåt. Snälla gud, snälla någon, låt dagens timmar gå snabbt så det blir natt, så vi kommer framåt. Bara framåt, för om jag inte rör mig framåt kanske jag ramlar så djupt ner att jag inte orkar ta mig upp? Jag måste upp, framåt, det måste bli bättre, men jag kan inte se det bättre, men det måste finnas, jag har en dotter, en bebis i magen, det måste, jag måste, framåt . . .

Vi klarade en dag. En bakom, tusen framför. Vi klarade en till. Tusen framför. Fortsätt framåt. Någon dag måste det bli bra. Men jag ser inte. Men det måste. Ayla min ängel, min dotter, mitt ljus, tack för att du var min ledstjärna, min någon att kämpa vidare för. Min älskade bebis i magen, du växte, du blev min Neo, som ett bevis på varje enskild dag som vi kämpade och tog oss förbi.
Jag kommer aldrig att glömma det. En dag till, en dag till. Det är det svåraste jag någonsin gjort.

Jag byggde upp så mycket runt en annan människa. Det är okej, så länge man inte glömmer sig själv. Jag glömde. Det är inte okej. Jag märkte det när jag inte hade något att falla tillbaka på. Mitt Jag hade blivit vårt Vi. Det är farligt, ett Vi består av Jag och Du, inte Du och Du. Det kommer alltid göra ont i mig att veta att jag svek mig själv genom att glömma mig själv.

POSITIVA tankar. Jag lever fortfarande en dag i taget. Men på ett helt annat sätt. Självklart ska man ha viss framförhållning och planering. Det behöver man. Vakna till en ny dag, en ljus dag. Ta vara på allt under den dagen, sätt inte upp för höga mål, faktiskt inga alls. Gör varje moment till något bra. Se tillbaka på dagen, hitta allt som är bra, som är fyllt med kärlek och skratt och lycka. Om dagen har varit mindre bra, hitta bara EN bra sak, och tänk på hur bra den var. UPPSKATTA den. Uppskatta det lilla. Det är det lilla som gör det. Fånga det som är bra, omprioritera under dagens lopp. Gör aldrig något du inte vill. Det är enbart slöseri med din egna tid som är så fruktansvärt värdefull. Lev i nuet.

Idag har min dotter sagt att hon älskar mig, min son har skrattat när vi lekte tittut med en handduk, jag har haft underbara vänner på besök. Det är mitt NU.